Andreas Olai

Präst, Kyrkoherde, Länsman. Blev 57 år.

Barn med Anna Andersdotter Bure (1515? - 1583)

Noteringar

Boström: Gift med Anna Andersdotter.
Född 1512 i Uppsala.
Död 1569-03-03 i Skellefteå. [Johan Bure]
Nämnd 1550-1569 i Storkåge 1, Skellefteå lfs. [Ulf Lundström]

Post 209
Släktboksavsnitt: Johan Bures hustru Margareta Mårtensdotters släktkrets; Johan Bures morfars föräldrar Olof timmermans & Britas i Uppsala ättlingar

Andreas /Olai/
Herr
Präst, Kyrkoherde, Länsman
f. 1512-03-03 (Uppsala stad, Uppland)
d. 1569-03-03 (Skellefteå prästgård+, Skellefteå sn, Västerbotten)
Född 1512-03-03, Uppsala stad, Uppland. Johan Bure anger i sin nativitetsbok att morfadern ”And.<reas> Olavi” föddes i Uppsala den 3 mars 1512 och att han avled (”obiit”) den 3 mars 1569. Far: Olof /timmerman/ [2663] Mor: Brita [458] Johan Bures nativitetsbok, handskrift Fa 2, Kungl. Bibl., fol. 2r
Gift med Anna /Andersdotter Bure/ [221] Se Johan Bures släktbok i autograf
Bor/vistas Skellefteå prästgård, Skellefteå sn, Västerbotten. Se Johan Bures släktbok i autograf
1531-1540, Skellefteå sn, Västerbotten. Bygdén (2004[1926]), d. 4, s. 300 f
1540 - 1544, Uppsala stad, Uppland. Dottern Malin anges i släktboken vara född i Uppsala 1541. Bygdén (2004[1925]), d. 3, s. 301
1544-01-15 - 1569-03-03, Skellefteå prästgård, Skellefteå sn, Västerbotten. Bygdén (2004[1925]), d. 3, s. 301
Jordinnehav Ca 1550, Storkåge [nr 1], Skellefteå sn, Västerbotten. Lundström (1997), s. 91
Död 1569-03-03, Skellefteå prästgård+, Skellefteå sn, Västerbotten. Johan Bure har själv antecknat: ”1560 Mars 3 avus mat.<ernus> moritur [dvs. ’den 3 mars 1560 dör morfar’].” Klemming (1885). Samlaren, årg. 4, 1883, s. 12

Ur tryckta källor och litteratur
Ur tryckta bearbetningar I Bygdéns herdaminne för Härnösands uppges att Andreas Olai blev kaplan i Skellefteå 1531, kyrkoherde i Helga Trefaldighetsförsamlingen i Uppsala1540 samt kyrkoherde i Skellefteå 1544, en tjänst han uppehöll till sin död den 3 mars 1569. Bygdén (2004[1925]), d. 3, s. 300–302
Ulf Lundström uppger att Andreas Olai nämns i ett dombrev från 1550 som ägare av det hemman i Kåge som sedermera får jordeboksbeteckningen Storkåge nr 1. Hemmanet hade då nyligen nyligen bildats genom utbrytning ur ett annat hemman i byn, Storkåge (återstoden av grundhemmanet fick sedermera jordeboksnummer 4). Herr Anders, som tydligen lät en landbonde bruka hemmanet, skrivs själv för detta första gången i 1558 års tiondelängd till och med 1569. Lundström (1997), s. 91
Lundström uppger i sin redogörelse för hemmanet Storkåge nr 1:s äldsta historia: ”År 1564 var Andreas Olai länsman.” Lundström (1997), s. 91
Förre riksantikvarien Hans Hildebrand återger 1910 en kommentar av Johan Bure om honom som gått mig förbi: ”Morfar var alltid så stilla i bröllopp och andra gästabud, att också bönderna voro tysta som en lus, men han hade alltid något säga dem ur den heliga skrift om alla förefallande saker.” Hildebrand, Hans (1910), s. 64

Johan Bures genealogier
Johan Bures släktbok i autograf På en sida med rubriken ”Min Moderfaders Slächt” har Johan Bure ritat in en stamtavla utgående från ”Olof Timberman på Towan i Vpsala” och hustrun, ”Hu Brijta”. En av deras två söner var ”Her Anders Olavi i Skelleft Min [tillagt därunder, som det verkar i efterhand: ’I<ohannis> T•<homae> A.<grivillensis’ Burei] Moderfader”. Johan Bures släktbok i autograf, fol. 205r[s. 191]
Han nämns, dock ej vid namn, i samband med Erik Olofssons i Filke i Hagby socken, Uppland. Om denne sägs: ”min morfars syskonebarn eller farbror eller morbror”. Johan Bures släktbok i autograf, fol. 206r[s. 193]
Han nämns av Johan Bure i redovisningen av bland andra Jöns Nilssons i Sundby hustru Brita och hennes tre kusiner hustru Dordi i Uppsala, herr Hans i Ärentuna och Sigfrid Larsson i Uppsala. Överst på sidan står: ”Mijne Morfaders fränder samma slagh som Filke slächtet”. (Observera att en inlaga som getts samma sidnummer 209 finns inbunden i det föregående uppslaget.) Johan Bures släktbok i autograf, s. 209[s. 198], fol. 210r[s. 199]
Han skrivs i en i efterhand (troligen omkring 1639) upprättad släkttavla som föregår de egentliga släkttavlorna i Buregenealogin i samband med hustrun: ”Hu. Anna her Anderses i Skelleft”, dotter till ”Anders Jac. i Kåge” och mor till ”hust. Malin her Tomosses [sic] i Åkerby”. Johan Bures släktbok i autograf, fol. 129r[fol. 245r]
Han skrivs i hustruns släktgren av Bureätten: ”Hu: Anna Her Anders Olavi Kyrkeh.<erde> i Skellefta”. Johan Bures släktbok i autograf, fol. 149r[s. 82]

Johan Bures släktbok, avskrift X37 Han skrivs i släkttavlan ”Genealogia Proavi Mei” (”Min morfaders släkttavla”) som ”H:<err> Anders Olawi i Skiällefta.” Johan Bures släktbok, avskrift X37, uppsl. 95
Han skrivs i själva Buregenealogin i samband med hustrun: ”H: Anna Her Anders Olaui Kyrkoherdes i Skiälleffta.” Johan Bures släktbok, avskrift X37, uppsl. 37

Johan Bures stamtavla för Olof timmerman I en stamtavla utgående från Olof timmerman i Palmskiöldska samlingen i Uppsala Universitetsbibliotek, upprättad av Johan Bure år 1599 eller 1600, skrivs han först i ordningen i syskonskaran: ”2 Her Anders Olavi upsaliensis [’från Uppsala’] landzpr.<ost> i Norbottn [dvs. Väster- och Norrbotten]och kyrkoherde i Skäletta”. Hildebrand, Hans (1910), s. 218

Johan Bures övriga skrifter
Johan Bures Sumlen I en odaterad anteckning från Johan Bures Norrlandsresa 1600–1601 skriver han om sin morfar herr Anders under rubriken ”Burea”: ”Morfar var svåra yr medhan han var ung och var kapellan i Skelletta Men sedhan när han var kyrkeh:<erre> var han svåra alfvarsam gifmild, gaf allom gestom nogh, hvar sit stop, men siälf drak han intet Mormor har varit svåra gifmild och hadhe ett godt namn bådha: [...] Morfar gik ofta utom porten i Skellet [Skellefteå] och satte sigh på bänken och vente efter främande til at härbärgha och somt för tijdhender skull. [...] [Under rubriken ’Apophthegma’, med vilket avses ett kort kärnfullt uttalande, aforism står:] I Norbotn var en fougde het Jon hälsing, han sadhe til Her Anders i Lule at när han skulle komma efter dödhen til Himelrijkes port ville han först frägha om Her Anders i Skellet var thär inne, tå må jagh ike peka migh tijt. Men är Her Per Masson i Lule ther, tå skal iagh in hvadh jagh vill eller äij, gifvandes ther medh tilkänna at Her Anders lefde gudheliga och her Per ogudhachteligha. [...] [Under rubriken ’Morfar’:] Morfar var mykit sträng medh Laghen [min kommentar: han var ju också en tid länsman i Skellefteå], thet tyktes honom ångra när han skulle döö. Han sparde intet läta hängia tiuvarna, en gång hängdes på Tiufholman i Skellefteå ligger 3 tiufvar.” Bureus, Johannes (1886). Sumlen, s. 220–222
I en odaterad anteckning från Johan Bures Norrlandsresa 1600–1601 skriver han om morfadern herr Anders: ”Konung Göfstaf lät bryta kull klöstret i Ubsala och byggia up Örby slott och sedhan moste hans Söner konung Erik och K. J.<ohan> sittia ther fångne. Här til Sadhe H. Andreas Lulensis [dvs. ’herr Anders i Luleå’] at oansedt thet var rett at klöster lefnan och mynkerijet nidherladhes så var thet ike rät at murarna skulle kulrivas som til Gudz äro i en godh acht upbygde voro, vtan motte heller bliva vendt til någon Scolos vnderhåll och til ungdomens pijgh[ors] och dr[ängers] uptuchtan.” Bureus, Johannes (1886). Sumlen, s. 226

Avvikelser i Johan Bures genealogier
Uppgift i autografen saknas i X37 Kommentaren att Andreas Olavi var ”Min Moderfader I.T.A. Burei” saknas i avskriften X37.

Kompletteringar
Ur otryckta källor och bearbetningar De äldsta kyrkoräkenskaperna för Skellefteå inleds med följande text: ”Schelletta kyrkios Rekenskaps book förnyat och renoverat aff Andrea Olaui, til sam(m)a försambling pastor i(n)utilis [latin = ’onyttig kyrkoherde’] Anno 1544, then 15 dag Aprilis annamade iach, Andreas Olaui Vpsalensis, Schelletta prästegäl, hwilkit mich forst aff Gude, och så aff konu(n)g(zlig)a m(aiestä)tz til Swerige, K:<onung> Göstaff sampnt med ärlig herres Ärchebiscop Llarentz förordinerat bleff, efter dominu(m) Ericum Suenonis, huilken om hösten til förenne foor Söder sitt ärende, bleff och så dh(e)r öffuer vintren, om Distinga tijd ell<e>r något förra, bleff han tilskickader för een Biscop til Scara, han hade och tilförenne warit K: m(aiestä)tz predicant. Epter sam(m)a Her Eric foor så hasteligen hädan, gick här vnderliga til j mong(e) stycker, synnerliga med kyrkionas Rekenskap, huilken iach gerna ville vetha, och haff-[s. 2:]ua klaar både förr mich efftersom iach leffde epter mich vid Bonda kyrkiona i Vpsala, iach förr varit hade, Jach fin här icke itt ord dh(e)r iach mich epter rätta kunde; Men här war een man i soknena [i marginalen: ’Pedhar’] wäl betrodder huilken war komme(n) til een god ålder, then ther hade hafft j mong åår nykelen til kyrkionas peni(n)gar, med sex soknenes ell(e)r kyrkiones män th(e)r til förordinerett och kyrkiona wärendenar, som tå wåro Joghan nielss(on) vid Bodanar och Swen erichss(on) i Kusemark, och then gambla betrodde man heet Ped(h)er thomasson i Kåghe, Epter allas theras ord och eedh, och th(et) iach thå med öghone sågh, och förna(m) j sanning wara Ty iach hade någhor åår tilfö<re>ne warit här Capellan i <her> Byörns tijd, haffuer iach thetta <s>criffuat th(et) närmaste och rettaste iach förni(m)mer sant wara, mich så Gud hielpe. [s 3:] Så skal man vetha ath här epter bliffuer icke scriffuat, huru mo(n)ge peni(n)gar, hwar kyrkio värende, efter then ander annamade, Ty Pedher thomass(on) hade altijd nykelen til Skrinit th(e)r peni(n)ganar wtij wåro, och hwad som vpbars aff kyrkio wärendenar th(et) fingo the strax ifrå sich, och hwad som wtleggias skulle, th(et) fiks them i hener, wtij sex mäns närwaru, och giorde doch hwar Rekenskap för sich, Så ath hwart åår bleff klartt giordt, om årsens vpbyrd och wtgifft, the sex men och kyrkio herren öffuer wåre, Synnerliga tå bythit gick om med kyrkie wärendenar, och andra sattes til, som Rekenskapen framdeles wäl förmäla skal, Huilken sätt man altijd sidan brukat haffuer. Sidhan Pedhar Thomass(on) Salig man aff sompnade [enligt kyrkoräkenskaperna dog han 1 april 1552], haffuer Sokne(n) bidit och betrodt ärlig mann [s. 4:] Lasse And(er)ss(on) j Wikena om samma nykel.” Skellefteå kyrkoräkenskaper 1544–1650, s. 1–3

Personhistoria